Dear fathers day..

Vid denna årstid blir jag lite extra dyster. Inte för höst mörkret och kylan utan att idag är det farsdag och om några dagar är det  påbörjan på juletider. Menas att det var ett år sedan jag åkte mycket hem för min cancer sjuka pappa. Han gick bort tyvärr 8december och den dagen börjar närma sig igen. Jag antar att jag var den mest hoppfulla och nekade vad som egentligen pågicks där hemma hos föräldrarna. Jag förstod inte att det var så allvarligt som det tydligen var. Helt plötsligt tog pappa sitt sista andetag efter många veckors smärta. Än idag förstår jag inte att han har gått bort. Känns som att han är bortrest som han var ibland. Jag saknar han så mycket och det gör ont att se på Facebook och andra sociala medier hur mycket deras pappor betyder för dem. Jag kan inte röra min pappa, kan inte gratta, kan inte säga hur mycket jag älskar honom. Allt jag kan göra är att ge en bön om att Gud får ta hand om min far, att berätta hur mycket vi saknar och älskar honom. Men allt jag vill är att ha honom i min famn. Idag vill jag bara ligga nerkrypt i soffan med täcke och en kopp kaffe utan telefon och dator. Bara få vara ensam. Ibland måste man få vara ensam och vara ledsen bara om man kan klättra sig upp igen.