fredag 29 oktober 2010

working on my new material


Dessa underbara små människor som jag bara älskar. Finns de nå finare med dem? Jag smällte hela jag när jag såg dem rusa mot mig. Oh vad jag har saknat dem så mycket och jag fick en massa bamse kramar av dem alla. 5-6 st frågade mig med armarna i kors:Varför jobbar du inte kvar här för?Vad kunde jag säga? Mitt svar blev. "Jag jobbar med andra barn nu på en annan förskola men jag kan ju alltid komma och hälsa på er, busbarnen.."
De skulle visa mig alla nya grejer och visa föräldrar som kom att jag var där och hälsade på. Föräldrar chockade och stod där med öppna armar och kramade om mig. Helt underbart att jag har gett dem ett sådant bra intryck att de kom med kramar och varma leenden. Känns fantastiskt bra att föräldrar gillar mig också.
Så stora småkottarna har blivigt.Fick en hel hand i ansiktet idag av ett barn som sa med ett stort leende på läpparna "Jag är fem år gammal nu, Natalie !!" Ibland känns de rätt surt att jag inte är kvar. Vill gärna jobba där igen men vad kan jag göra. Mina val i livet har alltid vart fel väg men alltid tror jag att jag har gjort de rätta förens de har visat sig i några veckors avstånd.Undrar om jag nånsin får komma tillbaks?..Jag hoppas Hoppas ,att jag får komma tillbaks. Hoppas nu att "the boss" såg nu att jag är eftertraktad där.Mitt hjärta är verkligen där.